litet bo lycka och ro

Visst älskar man sina barn och att vara förälder, men ibland känner man bara hur jobbigt allt är. Man är trött och sliten man orkar inte göra sig i ordning, duschar inte på en vecka och orkar inte med att någon helatiden tjatar på en och drar i en. Man känner att man skulle vilja rymma en stund och bara få göra vad man vill i lugn och ro och få känna att man är en vuxen människa. Ibland känns det som man tappar bort sig själv när man helatiden är med barnen. Ibland brukar jag åka till affären själv och handla, bara en sån sak uppskattar man att få göra i lugn och ro och man får tänka lite själv. Just nu känner jag att man inte får tiden till att ta hand om sig själv för all energi man har går åt att fixa så att alla blir mätta, har ren blöja och rena kläder, tvätta, städa, diska plocka leksaker. Att plocka leksaker är något man får göra STÄNDIGT!! Det tar tre sekunder så är allt som det var innan man började plocka.

 

I morse gick vi båda upp vid 5 då barnen var vakna och de hade sovit oroligt hela natten. Alfred hade haft feber under natten och vaknade lite titt som tätt och Inez vaknade också mer än hon brukar. Dessutom kissade hon igenom blöjan så man fick gå upp och byta kläderna på henne och blöjan förstås. Så just nu känner jag att jag skulle vilja sova en lång natt! Konstigt är väl ändå att jag sitter här när jag känner så. Men så är det, när man vill sova kan man inte och när man kan sova vill man inte, man njuter av att få en lugn stund ;) Jag vet ändå att denna tid inte kommer tillbaka när barnen faktiskt är små och det är ju himmla mysigt också. Det finns inget som gör en mer glad än ens barn. De är ju fantastiska och ger så mycket tillbaka. Tänk att man kan känna så mycket konstiga kännslor på en och samma gång.

 

Idag var vi hos min mamma och pappa. Då gick vi upp i skogen och plockade lite blåbär och kantareller. Det är så fantastiskt att se hur Alfred verkligen älskar blåbär. Jag plockade och han åt :) Borde försöka att åka iväg mer med barnen på lite turer ut i naturen för man märker hur lugna dem blir av att få vara ute i friska luften och få vara på nya ställen.

 

 

 

Älskar detta tandlösa leende :)

Alfred fick en ny cyckel för ett par veckor sen som han fullkomligt älskar! Syskonkärlek är ju det bästa och finaste som finns. Än så fantastiskt att se hur någon så liten som Alfred är endå kan ge och visa så mycket kärlek för sin systen!

En bild på mig och barnen ifrån min brors studentdag.