litet bo lycka och ro

Suck... kommer nog bli endam hemma ytterligare några dagar till än som var beräknat. Eftersom alla flygen kommer vara inställda, säkerligen ett bra tag framöver, så måste min man och hans andra kollegor försöka ta sig hem på annat vis från Lissabon. Att ta buss kommer ta 38 timmar om man åker nonstop, så tidigast onsdag kan de komma hem, men de vet inte om de kommer kunna få tag i biljetter, eftersom alla som inte kommer hem med flyg kommer försöka att ta sig hem på annat vis. Känns ändå bra att veta att om de får tag på minst 1 biljett så går den till min man, så att han hinner hem till mig, förhoppningsvis, innan bebisen kommit ut. Känns verkligen skitjobbigt att inte veta när han kommer kunna komma hem, speciellt eftersom man är i en lite speciell situation just nu. Det blir heller inte bättre av att man nu under graviditeten är extra känslig, och gråter för ingenting. Vad tror ni inte att jag gör om kvällarna när jag tänker tanken att han skulle kunna missa ett av de största ögonblicken i sitt liv, nämligen att få se sitt barn komma till världen.
Nej minsan, jag ska se till att knipa igen tills han är hemma!

foto: från vårat bröllop -08